Få vattenverk får ut fullt värde från sina mätdata

Det finns en stor, orealiserad potential för de svenska vattenverken. De skulle kunna utnyttja data och intelligent vattenmätningsteknik i mycket större utsträckning än vad de gör idag – och uppnå stora vinster.

En enkätundersökning utförd av den danska mätartillverkaren Kamstrup bland höga chefer och driftansvariga i den svenska vattenbranschen pekar på att alltför få utnyttjar de stora möjligheterna som finns i att utnyttja data för att identifiera och förebygga vattenförluster och läckage.

Faktum är att färre än vart åttonde vattenverk utnyttjar den fulla potentialen i intelligent mätteknik, även kallat smart mätning.

Anna Linusson, vd för branschorganisationen Svenskt Vatten, påpekade nyligen att läckage är ett problem som tar lika stor plats i den svenska debatten om infrastruktur som till exempel de senaste somrarnas vattenbrist i Sverige.

Ändå svarar endast 13 procent av vattenverkscheferna i undersökningen att de använder mättekniken till att identifiera läckage. Däremot säger 54 procent i undersökningen att de huvudsakligen använder mätdata till att avräkna förbrukningen hos kunderna. 23 procent säger att de använder mätdata till ospecificerad driftoptimering.

Det förvånar inte Kristian Rokkjær, Head of Product Management, Water Solutions hos Kamstrup. Som ansvarig för den avdelning som utvecklar alltmer avancerade fjärravläsnings- och analyssystem till vattenbolagen är han medveten om att de nya möjligheterna först nu på allvar vinner fotfäste ute hos vattenverken.

I nära samarbete med bl.a. danska vattenverk utvecklar Kamstrup en analysplattform som baseras på frekvent insamling av mätdata. Erfarenheterna visar att man kan ringa in och lösa konkreta läckageproblem i en lokal del av ett vattenförsörjningsområde långt mer effektivt och med färre omkostnader än med några av de andra kända metoderna.

”Matematiken är inte särskilt svår. Det handlar egentligen bara om att mäta hur mycket vatten man pumpar ut till konsumenterna – och hur stor förbrukning som mäts via vattenmätarna i hushållen. Finns det en skillnad har man en vattenläcka.”

”Men i praktiken har det tidigare varit närmast omöjligt, eftersom man bara har samlat in mätdata en gång eller några få gånger per år – och som regel med hjälp av konsumenternas rapportering. Det ger mycket begränsade och inte särskilt precisa data. Därutöver måste data rensas och bearbetas innan man kan få ett tillförlitligt resultat. Men med mer frekventa data från konsumenternas mätare och rätt lösningar kan man nu med mycket större precision och oftare analysera hur stor förlusten är, var i nätet den förekommer och under vilka tider på dygnet. Dessa analyser kan vara värda mycket pengar för vattenverket”, påpekar Kristian Rokkjær.